Motto: Vad hade Pollyanna gjort?

Pollyanna är en rätt enerverande unge i en barnbok med samma namn från 1913. Hon är alltid positiv (hon skulle se solstrålar även genom den mest kompakta Göteborgshimmel), extremt hjälpsam och outhärdligt vänlig. Till råga på allt är hon dessutom övertygad om det bor små Pollyannor inuti alla andra människor också (även om hon givetvis inte skulle vara så förmäten att hon hade uttryckt det riktigt så själv) och tänka sig, det visar det sig att det gör (eftersom alla andra blir så inspirerade av Pollyanna att de hittar sin egen inre Pollyanna)!*

Hursomhelst, trots idog strävan har jag inte riktigt lyckats inkarnera Pollyanna fullt ut och jag är rätt övertygad om att jag aldrig kommer därhän (utan möjligen med hjälp av ett massivt intag av illegala substanser alternativt en lätt lobotomering). Jag har dock upptäckt att Pollyanna ändå kan vara till viss hjälp. När jag  träffar på någon sällsynt korkskalle eller ställs inför en särskilt sopig situation brukar jag försöka ta ett djupt andetag och helt enkelt tänka "Vad hade Pollyanna gjort?". Och när jag tänker på vad Pollyanna hade gjort eller sagt blir det är så löjligt att jag faktiskt brukar bli på bättre humör.

Det är också en rätt bra fras att leverera när någon annan är sällsynt gnällig eller negativ (det förutsätter ju givetvis att denne någon andre också har koll på hundraåriga barnboksreferenser).

*Hade Pollyanna föreslagit "We Shall Overcome" som allsång 1992 i Rinkeby hade armkrokarna varit ett faktum.