Alena aktiviteter: Klassisk konsert

När jag var sisådär halvvuxen hade jag en period när jag endast lyssnade på klassisk musik. Detta eftersom det var "grunden för all annan musik och därmed den enda musik som är värd att lyssna på" (det var före mina visdomständer och min självdistans hade vuxit ut ordentligt). Sedan blev jag äldre, hoppade ner från mina höga hästar och upptäckte att det kanske fanns en del annan musik som var värd att lyssna på också. Jag lämnade Mozart med vänner åt sina, ofta dystra, öden och gick vilse i indiepopdjungeln istället (tilläggas ska att det var till stor sorg för delar av min släkt då klassiska cd-skivor inte direkt hörde till de dyraste och därmed hade utgjort tacknämliga födelsedagspresenter och julklappar).

Hursomhelst, i somras sprang jag av en slump på min ungdomskärlek igen under Kulturkalaset. En kväll när det var som mest strålande Göteborgsväder sökte jag och mitt sällskap skydd inne på Konserthuset och hamnade då på en konsert med Göteborgs symfoniker. Efter viss inledande blyghet kastade jag och musiken oss i varandras armar och det kändes som vi aldrig hade varit isär. Sedan dess har jag under hösten gått på ett flertal konserter och vi försöker att långsamt hitta tillbaka till varandra.

Min senaste konsert, 1001 sagolika kvällar, var jag på för några veckor sedan och då var jag där just på egen hand. Hur är det då att gå på en klassisk konsert själv? Jo, alldeles utmärkt. Det är en typisk aktivitet som det kan vara svårt att finna sällskap till, det är smalt och det kan vara lite smådyrt*, och eftersom föreställningarna ofta bara går en kväll finns det stor missrisk. Det är en väldigt stark upplevelse att på plats höra musik framföras av en symfoniorkester och det är rätt skönt att uppleva det ensam eftersom man då kan blunda och vifta med sina små korviga utan att behöva oroa sig för hur man framstår för eventuellt sällskap. Det är lite svårt att beskriva men jag upplever det också som att hela salen sveps med av musiken och det skapar en väldigt skön stämning där folk ler mot varandra och byter ord även med ensamma främlingar (eller också är människor som går på klassiska konserter, de är fler än man kan tro, bara genuint vänliga och trevliga människor). Den enda nackdelen är att pausen är lite lång, den brukar vara tjugo minuter, och om man inte känner för att hänga med de andra i bubblan kan det bli lite långdraget. Men som alltid, ta med en bok så löser sig det också.

*För den som inte är pojken med guldbyxorna eller hör till den lyxiga kategorin student/pensionär som begåvats med rabatterade biljetter kan det rekommenderas att ta del av klassisk musik i kyrkor (billigt/gratis), på kulturevenemang (ofta gratis) eller studentuppsättningar (billigt).