Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?
Det flyger inte direkt huvuden eller stänker blod i den här boken utan den är mer lågmält läskig. Det ligger väl kanske lite i själva konceptet med ödsliga platser, vild natur och underliga ungar (jag tycker barn är läskiga överlag). Som sådan är den helt ok, den kändes som en bok som man hittar i en sommarstuga och klämmer under en regnig dag och sedan gladeligen lämnar efter sig när man reser hem igen. Jag gillade inte att den växlade mellan att berättas i första (Sarah) och tredje (Angus) person. Det blev lite underligt även om det väl var nödvändigt för att få ihop intrigen. Thriller eller spökhistoria, vilket det är tänker jag inte avslöja för att inte förstöra för potentiella läsare. Mitt betyg med ett ord:
regndagsvänlig
Boken hittas här, här, här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar